Jaha, då åkte mina kära plastsyskon. De ska till Skåne med sin mor i två veckor. Det kommer bli... J*ävligt tomt här hemma. ´
Det känns som att en del av mig har försvunnit. I samma stund som Linnea gick ner för trappan, ja då gjorde det ont i mig. Och det gör det nu med. Usch snart börjar gråta.
Jag vet jag är fåning men... vi har liksom inte varit borta från varandra någontinga knappt på lovet. Vi har liksom varit klistrade. (Jag och Linnea alltså).

♥