So sad.
Hatar den här förbannade känslan att allt är fel och hemskt fast jag är glad. Den försvinner inte. Jag kan vara hur glad som helst men ändå så kommer känslan att jag bara vill gråta floder.
Hur länge ska den jag behäva ha den känslan, jag hatar det. Jag vill vara glad, på riktigt. Vara lycklig. Allt skulle vara så mycket enklare då.
Att bli sårad är fan det jobbigaste som finns, men det är något man alltid blir. Någon gång. Och då måste man gå vidare men det är det svåraste som finns.
Det verkar som att livet är menat för att vara mer svårt än lätt. Men varför?
Kan inte allt bli bra nu, jag vill vara lycklig och må bra. Jag vill bli älskad och ha någon som bryr sig om mig. Ska det vara så svårt att få det? </3
(jag vet att jag har er mina kära vänner i alla fall och det är jag tacksam över♥)
Hur länge ska den jag behäva ha den känslan, jag hatar det. Jag vill vara glad, på riktigt. Vara lycklig. Allt skulle vara så mycket enklare då.
Att bli sårad är fan det jobbigaste som finns, men det är något man alltid blir. Någon gång. Och då måste man gå vidare men det är det svåraste som finns.
Det verkar som att livet är menat för att vara mer svårt än lätt. Men varför?
Kan inte allt bli bra nu, jag vill vara lycklig och må bra. Jag vill bli älskad och ha någon som bryr sig om mig. Ska det vara så svårt att få det? </3
(jag vet att jag har er mina kära vänner i alla fall och det är jag tacksam över♥)
Kommentarer
Trackback
