En sak är säker. Jag gillar dig. Men sen då? Jag har ingen aning hur det blir sen. Jag vill bara tala om det för dig. Jag måste göra det. Men jag är feg, en feg jävla patetisk tonåring! Alla säger att man ska våga ta steget, men vafan hur många vågar liksom?! Det kan gå så jäkla fel!
Jag ber om ursäkt mina vänner, ni som inte vill att jag pratar om det. Ni säger att jag är jobbig då. Men tänk på att det är så sjukt mycket jobbigare att känna som jag gör och inte våga. Jag behöver er. Jag menar inte att vara jobbig. Jag bara ropar på hjälp.
Ni kanske inte kan hjälpa, det kan nog ingen annan än du.. Men man kan stötta. Jag blir bara ledsen när ni säger sluta. Men jag är bra på pokerface. Så det märks kanske inte.
Jag hatar att ta första steget, men ibland kanske man måste..
♥


Men där så jävla svårt!↑