Ett steg närmare!

Jag satt vid köksbordet och käkade pannkakor till mellis. Kommer på att posten ligger brevid och börjar rota i den, med ett liitet hopp om att brevet hade kommit. Men förstår att nää, klart det inte har.
Sedan ser jag ett kuvert med lite gula kanter. Mitt medvetande börjar redan rusa, och så ser jag vart det kommer ifrån. Jag ger ifrån mig ett skrik som hade kunnat väcka de döda. Eller i alla fall gjort min bror och hans kompis, som var på väg emot stället jag var på, hörselskadade.
Nu är det nära!!♥


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0